Fia Deras

Vad gör man när orden lämnat min mun.
När det ogreppbara ligger på bordet.
Men jag kunde inte.
Jag kunder bara inte låta det vara.
Jag kan inte stå brevid och bara vänta, hoppas och sedan bli sårad.
Jag vill sitta längst fram på den här resan.
Jag vill vara nr1.
Mina ögon är röda och min kropp är varm av the.
Jag hade längtat, hoppats, gråtit och blivit besviken redan när våran resa började.
Men jag hoppades och mitt hjärta ville så gärna leva med dig.
Jag säger inte att resan slutar precis här men den tar hur som hellst en rejäl vändning här.
Orden snurrar i huvudet och det är svårt att veta vilka jag ska ta tag i och låta flyta ut igenom fingerspetsarna.

Jag vet att jag under våra stationer har tagit fel beslut, handlat tanklöst.
Men jag också att jag har älskat dig villkårslöst.
Jag har gett mer av mig själv till dig än jag gjort till någon.
Men jag kan inte bortse problemet. Illaluktande, välsmakande, bubbligt, kallt, hänsynslöst och hjärtlöst.