Dagar

Dagarna flyger förbi i samma fart som vinden virrvlar runt pollen i luften.

Helgen kommer gå i 120. Jobb jobb jobb och jobb står på schemat. Emmas ska öppnas och det kräver sina timmar. Ska bli roligt men söndag kväll kommer jag antagligen känna mig lika stakr som en canser drabbad 90åring.

Tankarna, tankarna, tankarna och mycket mer.

Puss

ingen brännboll!

Helgen värmde satte mig på pottkanten och var avslappnad.
Jobb, frukost i solen, lunch på björholmen och sen lunch på Petterssons.
Jaha. En del kan ju tycka att en centrufugerande tvättmaskin kan snurra fort, men jag tror fan att mina tankar snurrat snabbare de senaste dagarna. Mycket som händer och ställs på sin udd.
Mycket jag inte kan påverka och en del jag inte vill påverka.

Hehe Micke jag förstår att du är besviken, men nu är det nästan borta så jag kan inte göra sådär jätte mycket åt det!!

Ne den som lever får se, ni andra får ro att fundera på det.

Puss

Vännes är för litet

Hot och våld präglar våra storstäder allt mer. Men vad händer när de samhällen som knapt är kända, ställen som ligger ett par mil utanför mindre städer som Umeå?

Om man inte har bott i ett litet samhälle kan man nog inte riktigt förstå hur det är men jag ska försöka förklara: Varje steg du tar är bevakat av någon, varje handling är värderad av många och alla tror att de vet hur du är. Men det är också det som är en stor del av charmen, att aldrig behöva känna sig riktigt ensam att kunna gå hem sent ensam, att heja på alla man möter och få ett hej tillbaka. Vad händer då när våldet bryter in i dessa samhällen?

Många vet vem, resten skapar sig en upfattning om vem det är men ingen säger något till någon som inte tillhör samhället. Jag vill därför önska polisen all lycka till jag bara kan, för att få någon att berätta vem som utfört dåden är nästintill omöjligt.

Next subjekt:
I söndags satt vi nere på pizzerian här i mollösund, japp det är sant vi har fått en pizzeria. Well vi sitter på övervåningen och jag ska gå ner. Jag börjar mina steg längs den klarlackade trappan med mina utslitna converse och halvägs ner i trappen försvinner stegen under mig och jag dunsar ner på rumpan. Ingen stor smärta coh jag tackar min lyckliga stjärna för att jag inte slog i svanskotan. Morgonen efter kollar jag i spegeln men ser inget. Jaja tänker jag i mitt stilla sinne. ett par timmar senare går jag emot med rumpan mot något. AAJJJ. Jag kollar åter i spegeln och ser ett blålila blåmärke i storlek med en snusdosa!!!
Idag onsdag har den växt så stort att jag inte ens kan täcka det med min hand och ni som känner mig vet att jag har STORA händer! Jag tänkte lägga in en bild men kom på att jag inte ville ha  min rumpa på bloggen, känns lite vulgärt!

Puss

Ska jag vända mig om?

Dåliga tv program och fyra timmar tills jag börjar.

Sover så jävla konstigt, vaknar typ 10grr per natt. Har inga problem att somna om men stör min sömn och jag är trött som fan när jag vaknar!!

I helgen är det Mollösund open. En massa roliga idioter som kommer hit och ska spela golf och drika sprit. Hoppas att jag får lite tid över till att umgås med dom!

Puss


En timma av känslomässig våldtäckt

Ni som inte känner mig har ingen aning,
Ni som träffat mig ett fåtal gånger kanske uppfattar mig som knepig och lite kall,
Ni som känner mig väl vet hur jag är!

55minuter varje vecka öpnar jag min kännslo flod.
Jag skrattar, blir arg, men framförallt så gråter jag. Varje program, VARJE
Av någon anledning så kan jag inte låta bli.
Människor som suttit brevid mig under ett program har skakat på huvudet, kallat mig konstig och försökt förklara att det inte är på riktigt.
Men ja här har ni det.

Jag är patetisk

Gray`s Anatomy skakar om min känslomässiga box.


RSS 2.0