Fia Deras

Hot och våld präglar våra storstäder allt mer. Men vad händer när de samhällen som knapt är kända, ställen som ligger ett par mil utanför mindre städer som Umeå?

Om man inte har bott i ett litet samhälle kan man nog inte riktigt förstå hur det är men jag ska försöka förklara: Varje steg du tar är bevakat av någon, varje handling är värderad av många och alla tror att de vet hur du är. Men det är också det som är en stor del av charmen, att aldrig behöva känna sig riktigt ensam att kunna gå hem sent ensam, att heja på alla man möter och få ett hej tillbaka. Vad händer då när våldet bryter in i dessa samhällen?

Många vet vem, resten skapar sig en upfattning om vem det är men ingen säger något till någon som inte tillhör samhället. Jag vill därför önska polisen all lycka till jag bara kan, för att få någon att berätta vem som utfört dåden är nästintill omöjligt.

Next subjekt:
I söndags satt vi nere på pizzerian här i mollösund, japp det är sant vi har fått en pizzeria. Well vi sitter på övervåningen och jag ska gå ner. Jag börjar mina steg längs den klarlackade trappan med mina utslitna converse och halvägs ner i trappen försvinner stegen under mig och jag dunsar ner på rumpan. Ingen stor smärta coh jag tackar min lyckliga stjärna för att jag inte slog i svanskotan. Morgonen efter kollar jag i spegeln men ser inget. Jaja tänker jag i mitt stilla sinne. ett par timmar senare går jag emot med rumpan mot något. AAJJJ. Jag kollar åter i spegeln och ser ett blålila blåmärke i storlek med en snusdosa!!!
Idag onsdag har den växt så stort att jag inte ens kan täcka det med min hand och ni som känner mig vet att jag har STORA händer! Jag tänkte lägga in en bild men kom på att jag inte ville ha  min rumpa på bloggen, känns lite vulgärt!

Puss