Patetisk eller så det ska vara?
Känslan av ett skärp runt hjärtat infinner, mina läppar kan ändå inte sluta le.
Din röst för första gången på 4dygn.
Så långt borta utanför all komunication i fyra dygn och idag ett antal ord spelande över en knastrig estninsk-telefonlinje. Mitt hjärta slår slag i en egen takt.
Kanske hör ord om mina innersta hjärtslag inte hemma ute i "www-världen" men kanske behöver jag det som mest när jag inte kan svansa efter dig mer än en 2-veckors hundvalp svansar efter sin mamma.
Avslutar det hela med några väl valda or från Beethoven
"ever thine
ever mine
ever ours"
(http://home.swipnet.se/zabonk/cultur/ludwig/beeim.htm)
Kommentarer
Trackback
